att jag aldrig kan skriva om dig utan att böla....

Läste nyss på Lisas blogg om att man borde tänka efter men kompisar och familj. Någon jag också tänkte på idag, jag vill inte ens skriva ner mitt iv hä på bloggen om hur jag har det hemma osv! Men ja Lisa har rätt, gå inte mina fotspår ta ALDRIG din pojkvän före dina vänenr eller famlij. Killar kommer sårar och sen drar, vänenr finns oftast alltid där och hjälper, därför kalalr man dom "vänner" och famlijen den är din famlij varken man vill det eller inte, det är inget man kan ändra på. Jag har fått mina föräldrar att gråta, och det gör så jävla ont i hjärtat att det bara skriiiker! Men då fejjkar man "ball" och inte gråter osv. Men jag orkar inte fejka mina leenden längre! Jag är så jävla svag, jag ler ingenstans. Mina vänenr får mig på så jävla bra och fint humör, men det går inte att gemföra hur glad jag var när jag hade min underbara fina vackra fredric, men man kan inte ha allt. Och det är något man får inse. Och man kan inte ha någon som bara får en att gråta, och abra får en att ärligt vilja dö. Hur mycket man än kämpar och tjatar, man får inte allt. Och det är kanske bra, för hade jag haft dig nu hade du bara sårat mig. Men så kom ihåg, ta han om din familj, och dina vänner. För det är något man alltid komemr ha kvar, kanske inte alla vänenr, men många utav dem. Och tänk på att livet är kkort och det går fort. Man ska inte låta sig själv tryckas ner såhär, jag vet många av tjejkomisar till mig som blivit så nertryckta av sina pojkvänner. Man blir inte det på samma sätt av sina vänner och familj, för till sin pojkvän har man en sån helt annan kärlek till och det är så jävla vackert så det inte finns, jag får glädje tårar när jag tänker tillbaka på allt fint jag gjort med Fredric. Men sen komemr den här skiten då de blir såhär, och tro mig man vill inte känna såhär. Ja nu låter det som jag tycker hur synd om mig själv som helst, men det är inte så jag menar. För jag veta att så många andra har det så mycket värre. Det här är egentligen bara lyxprpblem men kärlek, men man blir så himla sårad. Så jag lovar jag hade just nu hellre kämpa för livet i krig, än att kämpa att försöka att inte hoppa för EN person man tycker så himla mycket om.. Jag vet inte hur jag ska skriva så ni inte missförstår. Men ni får förska förstå, och jag vill verkligen att DU ska förstå. Som du gjorde förut när du alltid lyssnade....NEJ nu börjar jag skriva om han igen, allt leder verkligen till han! FY, nu ska jg gå vidare och jag vet att jag kan !!

Det jag egentligen ville säga med det här, är att man ska inse vad man har innan man förlorar det. och speciellt sin familj !!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0